Gammalt som gatan

Vilket är kakaoträdets urhem?

Olika för fattare påstår att de sett kakao växa vild
Mellanamerika, på Trinidad, i Guyana och på Martinique, men det kan lika väl ha
va rit fråga om förvildade exemplar av odlade träd. von Humboldts teori att
kakaoträdet härstammar från Amazon- och Orinoco bäckena står sig bäst än i dag.
Härifrån fördes det troligen av nomadstammar till andra delar av det tropiska
Amerika. De mäktiga aztekerna, som underlagts sig de fredligare toltekernas
välde, importerade väldiga kakaokvantiteter från kusttrakterna. Om också bruket
av kakao förlorar sig i historiens natt, medan aztekkulturen är jämförelsevis
sen – De första vittnesbörden om den härrör från 1300-talet- har aztekernas
namn kommit att bli oupplösligt förknippar med kakaons. . När de spanska
erövrarna 1519 kom till Mexico, fann de att av kakao kakao odlades och
konsumerades där i stor utsträckning. Så långt som aztekerna då – kommit i odling och beredning, kan man dra den slutsatsen
att de hade odlat kakao i mansåldrar.

Säkert hade många mexikanska härskare
före Montezuma hängett sig åt njutningen av denna delikatess, men före
Columbus’ tid hade ingen europé sett en kakaoböna. Columbus förde med sig några
bönor hem som en kuriositet, men det blev en spanjor förbehållet att upptäcka
de egendomliga frönas handelsmöjligheter. När conquistadoren Hernan Cortés 1519
– mottogs vid Montezumas hov blev han. mäkta imponerad av den lysande prakt som
där rådde. Den exotiske härskaren var förvisso en man som visste att sätta
värde på livets njutningar. I sitt klassiska verk om Mexicos erövring, grundat
på conquistadorernas ögonvittnesskildringar, skriver den engelske författaren
Prescott om det dagliga livet på Montezumas residens Chapoltepec utanför
Tenochtitlan: »Kejsaren intog ingen annan dryck än chocolatl, försatt med
vanilj och andra kryddor och så tillagad att den övergått till en fradga
liknande honung. Denna dryck, om man så får kalla den, intogs i guldbägare med
skedar av samma metall eller fint arbetat sköldpaddskal. Den måtte ha varit
kejsarens älsklingsspis, att döma av att inte mindre än 5o krukor därav
dagligen tillagades för hans enskilda räkning, förutom de 2000 som gingo åt
till hans hushåll.»

Denna text återfinns på flera sidor om choklad, vem som är ursprungsförfattare vet jag inte.